Buaregh Sara Larsson

Sara Larsson har för andra gången valts till styrelseordförande i sametinget. Den här intervjun gjorde Nuorat när hon valdes första gången, hösten 2009;
Svenska sametinget har fått sin första kvinnliga styrelseordförande. Och yngsta genom tiderna. På första plenum efter valet valdes Sara Larsson, Min Geaidnu, till styrelsens ordförande, trots att bara 8 av 31 ledamöter röstade på henne.

^{Ska man säga ”Grattis!” eller?}
– Ja, men det kunde ju ha varit roligare, en bättre början… För mig höll det på att bli en katastrof. Det såg ut som att vi inte skulle ha någon styrelse alls. Jag tänkte att det här är ju en cirkus, en lekstuga. Nu tar jag mitt ansvar! Och så klev storasyster Sara fram.

Men det är ju inte ditt sameting, inte just ditt ansvar om ni har en styrelse eller inte?
–  Jo, är man en av 31 valda till sametinget då gör man sitt bästa hela tiden. Även om inte mitt parti eller jag skulle tjäna mest på det i längden. När jag blivit vald så grät jag av besvikelse, inte av glädje. Men redan på väg hem dagen efter så började jag tänka att det är nu eller aldrig. Kanske det här var det bästa som kunde hända för sametinget. Många längtar efter något nytt, ett sameting där renskötare inte står mot icke-renskötare, där etablissemanget inte står mot samerna utanför det. Och jag vet att jag kan ro det i land om jag vill och får support.

Varför ville ni inte fortsätta styra tillsammans med Samelandspartiet och Samerna?
– Nu tog ju plenum tidigt beslut om proportionell styrelse, alltså att alla partier ska vara med och styra. Då var vi i Min Geaidnu med och röstade fram Per Mikael Utsi, Guovssonásti (GN), till ordförande. Kanske Samelandspartiet och Samerna blev sura på oss då…? Sen hoppade de partierna av styrelseplanerna. Jag vet inte varför. Jag kan i alla fall inte tänka mig att jobba med Anders Kråik, Samerna, som ordförande i en majoritetsstyrelse. Han är inte en bra ledartyp, tycker jag. Det var faktiskt stökigt i förra styrelsen.

Men hur kan ni hellre samarbeta med Jakt- och fiskesamerna (JOF), som inte vill ratificera ILO 169, som ju ni vill?
– Vi hade inte ett valtekniskt samarbete med JOF. Men nu blev det så här. Jag såg att antingen skulle jag eller Håkan Jonsson bli ordförande. Då kan jag bättre företräda det samiska folket. Jakt- och fiskesamerna måste samarbeta med oss minst lika mycket som vi med dem! Jag hoppas de vill bryta ner muren mellan sig och andra partier, att de tonar ner sitt utanförskap.

Hur tror du Min Geaidnus väljare ser på att ni sitter i styrelse med JOF?
– Våra väljare är less på polariseringen i sametinget, att vi bara bråkar och är rädda för varandra. Att vi samarbetar är inte problemet. Det viktiga är vad vi gör. Och jag kommer INTE att vara med och hindra ILO 169 eller jobba för farmning av renar. Men om vi – Vuovdega, GN och JOF – kan kompromissa och samarbeta så tror jag att Samelandspartiet och Samerna kan haka på. Om det blir bra så blir det mindre interna bråk och mer enighet utåt, mot svenska statens intressen.

Är du redo nu för att träffa kungen, regeringen – och har du kläder för det?
– Haha, kungen kan nästan kvitta. Men jag ser mycket fram emot att träffa ministrar! Först skulle jag vilja träffa utbildningsministern och miljöministern, om rovdjurspolitiken och sameskolstyrelsen. Och jag har insett att shit, jag har ingen representationskolt. Den blå är urgammal och den turkosblå är i ett tråkigt, matt bomullstyg. Och mina skoband är trasiga. Nu när politiken blir arbete och inte fritid hinner jag kanske sy…

Pia Sjögren