Samiska - ett tjejspråk?

Bokenskolans rektor: Saknar besked från det samiska samhället (sid 10)

Samiska, ett tjejspråk? Kommentar Inga Márjá Steinfjell (sid 10)

På något eller några ställen i texterna i tidningen står det att nio elever nu går Samiska programmet på Bokenskolan i Jokkmokk. De är elva. Nuorat beklagar felet.

Samiska programmet

Killarna lämnar tjejerna ensamma (sid 9)

 

Väldigt få killar börjar på det samiska programmet på Bokenskolan, och de som börjar hoppar snart av.

 

Under det här skolåret är det sammanlagt bara elva elever i sameprogrammets tre årskurser. Så få elever har man aldrig haft förut.

 

Johannes Parffa Svonni (18) är en av de pojkar som har hoppat av det samiska programmet efter ett år. Han bytte till vattenkraftsteknik, som han nu har läst i två år. Nuorat frågade honom varför han bytte.

 

-Det är bättre med vattenkraftsteknik. Jag vill inte vara tvungen att läsa vidare efter skolan, så därför valde jag en utbildning som leder till något, säger Johannes.

 

På samma sätt resonerar Erik Amma Pirak.

 

-Jag ville läsa något som ger jobb direkt efter skolan, så jag inte behöver läsa vidare. Det var inget fel på det samiska programmet som sådant, det var bra, säger Erik.

 

Studenterna på det samiska programmet har sameslöjd tre timmar i veckan under alla tre åren, samiska två timmar i veckan, samisk kultur och historia två timmar i veckan i två år och turism och renskötsel en timme i veckan i ett år.

 

Johannes ångrar inte att han bytte program.

Men det är en del som han saknar från det samiska programmet.

 

-Då kunde jag ta ledigt för renskiljningar och flyttning. Nu kan jag bara ta ledigt i tre dagar för renskötselarbete. Det är inte tillräckligt, säger Johannes Parffa Svonni.

 

-Vad saknar du mest från det samiska programmet?

-Slöjden! Det var väldigt kul, och det saknar jag mycket, erkänner Johannes.

 

Felicia Löfgren går nu sista året på det samiska programmet. Hon har kommit från Järpen till Jokkmokk för att få möjlighet att läsa samiska på skolan. Det kunde hon inte göra hemma i Jämtland.

 

-När jag kom hit kunde jag inte mycket. Nu har jag lärt mig en hel del. På en skala från ett till tio ligger jag nog på fem eller sex, berättar Felicia, som läser sydsamiska.

 

Men killarna som har hoppat av det samiska programmet tänker lite annorlunda. Johannes läser inte samiska, trots att han har möjlighet till det på vattenkraftstekniken. Han tycker inte att han går miste om något, eftersom han ändå inte lär sig så mycket.

 

-Nej, jag läser inte samiska. Jag har läst samiska i hela mitt liv. Vi tar bara det samma om och om igen, så jag får inte lära mig mer, menar Johannes.

 

-Tror du att du kommer att behöva samiskan längre fram?

-Jag vet inte om jag kommer att behöva samiskan efter skolan, funderar han.

 

En annan som också läste det samiska programmet ifjol är Erik Amma Pirak (18) som nu läser andra året på det elektriska programmet. Ifjol läste han samiska även på det elektriska programmet, men inte i år.

-Jag läste samiska ifjol, men i år är schemat fullt. Fast det gör inget, jag kan ändå inte så mycket, tycker Erik.

 

-Det elektriska programmet är tufft, det är mycket mer skola och praktik. På det samiska programmet hade vi mer ledigt, funderar han och tillägger:

-Om jag ska till renskogen nu, så får jag skylla på sjukdom eller något annat, säger han.

 

Efter skolan

 

Ingen av de som Nuorat har pratat med vet vad de ska göra efter skolan.

 

-Jag hoppas att jag får jobb. Om jag inte får jobb som vattenkraftstekniker måste jag läsa in några andra ämnen så att jag kan jobba som vanlig elektriker, säger Johannes.

 

-Finna ett jobb. Jag vill resa. Jag tycker inte om att vara på samma plats för länge, säger Felicia.

 

Ett mindre Sápmi

 

Det Felicia tycker har varit bäst med de här tre åren är att hon har lärt känna många andra ungdomar från hela Sápmi. Felicia är från byn Mörsil i Järpen. Därifrån är det 65 mil till Jokkmokk. Hon var 15 år när hon lämnade mamma och syskonen för att gå i skola.

 

-När man kommer längre norrut träffar man på långt fler samer och en helt annan atmosfär. Det är så roligt när det finns fler samer på platsen, där hemma är jag den enda samiska ungdomen och det är inte så kul. Jag vet inte ens om de andra ungdomarna förstår vad en same är, tycker Felicia.

 

INGA MÁRJÁ STEINFJELL