|
Det är det sämsta flyttvädret i mannaminne och först mitt i natten stävar m/s Sørøysund in i fjorden. Hon är ett tidigare landstigningsfartyg från norska marinen. Det ryms 600 renar på det öppna däcket. Trots byar av blötsnö verkar de lugna, de flesta har varit med förut. Resan tar nästan sex timmar.
Sedan 70-talet har Rendalens distrikt flyttat med färja mellan Burfjord och Ittonjarka. Att åka båt med renar är big bussiness i Nordnorge. Bara i Vest-Finnmark fylke skeppas ungefär 19 000 renar varje vår, det motsvarar 30 fullastade färjor.
Det har blivit komplicerat att driva renskötsel i Norge. Nu för tiden måste
|
renskötarna årligen skriva detaljerade verksamhetsplaner, både för egen del och för hela distriktet, och lämna kopior till länsstyrelser och kommuner för godkännande. Det blir så krångligt så det är lättare att flytta med båt. Staten betalar hälften.
Vi går i land vid den lilla fiskebyn Koppangen klockan sju på morgonen. Renarna dräller sömndrucket över de hala stenarna på stranden och försvinner in i björkskogen. En av besättningsmännen förklarar att vi är omgivna av majestätiska bergssidor som dramatiskt stupar ner i havet, någonstans där ute i dimman. Mycket vackert. Jag får ta honom på hans ord.
Text och bild: JON MIHKKAL INGA
|
M/S Söröysund har plats för ungefär 600 renar.
Mitt i natten kommer färjan. Ett 20-tal renar lastas åt gången.
Det tar ungefär en timme att fylla lastrummet.
Renarna lastas av vid 7-tiden på morgonen, efter ungefär sex timmar till sjöss.
Det är mulet vid Ittonjarka så man ser ingenting, men det sägs att det är väldigt vackert
med branta bergssidor som störtar ner i fjorden.
Det är fridfullt att sitta på kommandobryggan och spana ut i halvmörkret.
Kapten Goethe kedjeröker, andra kollar facebook.
Renhjorden hålls i en hage några hundra meter från stranden i väntan på färjan.
Allt blir försenat eftersom det blåser och faller tung, blöt snö ute till havs.
FOTO och TEXT: JON MIHKKAL INGA
