Harads är en stilla by i Norrbottens inland beläget vid Luleälven och har fram tills för några år sedan inte gjort mycket väsen av sig på världskartan. För fem år sedan hade filmen Trädälskaren premiär i vilken tre män reser till Harads för att bygga en trädkoja. Det kom att bli startskottet för affärsidén som idag rönt enorm publicitet världen över.

Britta Jonsson Lindvall som tillsammans med sin man driver Brittas pensionat gjorde en överenskommelse med filmbolaget och hyrde ut trädkojan under sommarhalvåret. Sen de funnit att det fanns ett stort intresse för att sova i träd bestämde de sig för att gå vidare och expandera företaget.

I dag finns fem rum att skåda i träden en bit ovanför värdshuset; ett kråkbo, en blå kotte (som egentligen är röd), en spegelkub, en kabin och, håll i er nu – ett UFO.

Inte helt otippat var det reserverade rummet för Nuorats testpanel det sistnämnda. Efter incheckning på Brittas pensionat begav sig de två tappra med sin packning längs en stig omgiven av ungbjörk och upplyst av vårsol, för att hitta till moderskeppet. Vi stannade likt tyska turister vid varje ”rum” och gapade och pekade innan en märklig uppenbarelse fångar vår uppmärksamhet – hängande under trädtopparna blänker vårt UFO i solen och väntar bidande på vår ankomst.

Vi trycker med actionmättad andakt på en knapp på ett träd och en lucka öppnar sig i underredet. Som i en Science fiction-film sänks en stege ner till markhöjd.

Väl uppe tar vi in den visuella uppenbarelse som rymdskeppet utgör. I ett runt rum finns alla bekvämligheter man kan önska för en hotellnatt; köksbord, stolar, en dubbelsäng och en färgglad soffa som löper runt hela innandömet. Det finns även en toalett om vilken vi fått veta att den eldar upp exkrementerna när man trycker på en knapp. Tina är rädd för att bränna sig och avvaktar med ett toalettbesök trots ihållande pinknödighet sedan vi åkt från Jokkmokk.

Vi bekantar oss med rummet och provar de olika inrättningarna, provsitter stolar och provhoppar i sängen, tills Anna blir sjösjuk och kräver total stillhet då rymdskeppet gungar vid rörelse. Vi enas om att det krävs goda sjöben för en natt i denna farkost och hoppas att det finns åksjuketabletter till salu på värdshuset.

Vi bestämmer oss sedan för att undersöka nattlivet i Harads och tar sig efter många om och men oss ner från rymdskeppet genom luckan i golvet. (Närmar oss i sittande tillstånd luckan med några meters marginal, framhasande.) Vi åker till den enda plats vi känner till, bensinstationen, och köper en film och återvänder sedan till Brittas pensionat för att äta middag.

Värdshusets interiör fångar vårt intresse med sin 50-tals retrostil och vi vandrar länge runt i det ombyggda ålderdomshemmet och klämmer, känner och förundras. När maten serveras kastar vi oss över älgfärsbiffar, lax och potatis med stor entusiasm. Maten var otroligt vällagad och aptitlig, med gott om sallad och hembakt bröd.
Vi får veta att de huvudsakligen serverar vilt vilket faller i god jord, och vi förser oss med ytterligare en portion. Varning utfärdas för överätning, att klättra upp i rymdskeppet med stinn mage låter sig inte göras friktionsfritt.

Vi har innan maten bjudits på en guidning tillsammans med en damklubb från Boden och har fått ytterligare ett plus att sammanfatta upplevelsen.  Ekotänket har varit grundläggande i affärsidén, och allt material till rummen är närproducerat, även placeringen av rummen har präglats av respekt för miljön. Rummen är helt uppförda utifrån naturens ursprung och utformning, och resten har lämnats orört.

Vi somnar till sist, mjukt vaggade till sömns av majvinden i vårt träd efter en lång och strapatsrik dag. På morgonen är det dags för frukost, vilket alla vet är själva höjdpunkten med en hotellvistelse. Vi intar den på Brittas pensionat, där behövande även kan duscha då duschar inte finns i rummen. Frukosten var precis som vi förutspått delikat, och vi lämnar Tree Hotel och planet Harads mätta och belåtna och med en erfarenhet få är förunnade; en natt i en rymdfarkost!

Nuorats testpanel konstaterar

Bekvämlighet: 4/5, fantastiskt fräscha möbler och toaletten lät sig överlistas utan att vi flamberades eller var med om andra olyckor. Dock är det aningen besvärligt att klättra upp med all packning, och en dusch på plats hade suttit fint efter de akrobatiska övningar det krävs att ta sig såväl till hotellområdet som upp till rummet.

Mat: 5/5
Inhemsk mat, utförda med stor gastronomisk skicklighet och god service.

Utsikt: 3/5
Fantastisk, från de andra rummen. Från UFO:t tror sig Anna ha sett en kotte och en skata i de högt belägna gluggarna, men vi är inga experter på hur världen ska ses ur ett UFO-perspektiv.

Möjlig vintermarknadslogi för samefolk (Harads ligger bara åtta mil från Jokkmokk) 1/5
Att klättra på en stege med 50 kilo packning och sedan klättra ner igen med kulturtrasan på plats torde vara en utmaning för den oförskräckte. Vidare var det alldeles för få och små speglar för att kunna vara till nån användning vid koltpåsättning, och att sätta en sjal i det svajande utrymmet är inte ens att tänka på. Tänkbart att de andra rummen som inte var fästa i vajrar i träden kan vara bättre lämpade.

Upplevelse: 5/5, en natt på Tree Hotel borde alla få uppleva! Om man bortser från att det inte finns någon tv på rummet, och utgår från att det är själva upplevelsen att sova i ett träd som är fokus, så bör detta vara en given punkt på allas att-göra-lista. Dock är det ett kostsamt äventyr då det billigaste rummet går lös på 3 500 kronor per natt.

Coolhetsfaktor: 5/5
Ser ni testpanelen sväva runt en bit ovanför markytan, med ett skimrande ljus runt kroppen och med det där lilla extra som gör att ni bara önskar att ni vore vi, så beror det på att vi har sovit en natt i ett UFO, och nu äger en awesomeness som inte går att mäta med jordiska mått.

Tina Harnesk