Mitt i mörkaste november erbjöds årets största och ljusasteteaterupplevelse signerat Giron sámi teáhter med akten Myggsurr ur kabarén Byfinnar, Lappjävlar och annat pack.

Det börjar med ett välkänt ljud av surrande insekter som får teaterbesökaren att känna att denne sitter på en skogsmyr omringad av tusentalet blodsugande myggor.

Det är upptakten till en helt briljant dialog mellan två mygg, spelade av Maxida Märak och Nina Nordvall Vahlberg, där de bland annat diskuterar blodkvalitén av olika människor – att exempelvis blodet av en same är bättre än en tornedalings. Ett svårt ämne avhandlas med mycket humor men ändå utan att tappa bort allvaret. Det ger skratt som ändå någonstans sätter sig i halsen.

Giron sámi teáhter har rest sig på nio och visar med all tydlighet att samisk teater behöver inte bara vara synonymt med björnritualer och symboliska tolkningar av máttaráhkku.

Henrik Blind

Det har inte varit ett särskilt bra filmår, i alla fall inte på samma sätt som Inglorious Basterds-året.  Då kunde man bra filmer utantill, men nu när jag har fått ett erhbjudande om att sätta ihop en filmlista över 2011 måste jag kolla på internet vad som faktiskt kommit ut.

Skälet att jag inte riktigt minns är att en riktigt bra film som hör till 2011 visades i slutet av 2010. Det är den maoriska regissören Taika Waititi och hans film Boy. En pojke väntar på sin pappa, men blir besviken när han väl kommer hem. Pappan var inte som han kom ihåg och trodde. En riktigt rolig film om ett litet samhälle, som påminner om de små byarna i våra trakter. Det är också en urfolksfilm som folk förstår, den är varken för konstnärlig eller för deppig. Det är också ett argument til varför den hamnar högst upp på min 2011 års filmlista.

Om du själv är filmmakare eller vill göra film, ska du kolla på  Sound of Noice. En kul film som är bra gjord. Kolla också in FrieddieW på youtube eller Vimeo Film School, där du lär dig mycket om att göra film.

Per-Josef Idivuoma

I februari 2011 följde den amerikanska fotografen 2011 Erika Larsen med Sven Skaltje ut till renarna. De hittade två renar som slagits, fastnat med hornen i varandra och dött.

Erika Larsen trodde att Sven Skaltje skulle vara van vid att se något sådant, men insåg att det för honom inte bara var ett dött djur. Det var något så mycket mer. Den ena renen var hans egen, den andra var hans kusins.

Renskötseln skildras ofta genom vackra naturbilder, skiljningar, kalvmärkningar. Det är mer sällan fotografer lyckas fånga slitet, kylan och frustrationen som också finns där som en del av jobbet. Hela Erika Larsens utställning Northern visitant som hon fotat i Gällivare, Jokkmokk och Kautokeino är en vardaglig men samtidigt så så vacker skildring av renskötseln. Just den här bilden ger också en känsla av varför rovdjur alltid är en aktuell samisk fråga, även om just de här två renarna dog av sig själva.

Elin-Anna Labba