Vad är det som är på gång just nu, i koltsjalsvärlden? Nuorat träffade fyra sjalspecialister som länge arbetat med kolten.

Det var på 70-talet Risten Rávdná Haetta började oroa sig för koltens framtid. Hon såg att fler och fler I Kautokeino använde kolten alltmer sällan.
– Det var dåliga material som vi fått från norska samhället. En del koltband var av bra kvaliét och klädet var också ok, men jag tänkte verkligen att nu kommer kolten snart att försvinna, berättar Risten Rávdná Haetta.

Hon började själv att göra band och samtidigt funderade hon också på hur hon skulle göra koltsjalar.
– Sjalarna då hade bara påfåglar, tigrar och andra främmande mönster. Jag fuderade, hur ska jag göra så att det kommer närmare vår egen värld? Jag tittade på löv, och sen på duoraldatrássi som ju finns överallt i Sápmi. Det mönstret tog jag. Sen våra samiska broscher. Och så gjorde jag sjalar av det.

I dag är det många slöjdare och designers som följt i Risten Rávndas fotspår och börjat producera sjalar. Torild Labba i Soppero är en av dem på svenska sidan Sápmi som gör sjalar som kan ses på nästan varenda sametjej nuförtiden. Hon tänkte precis som Risten Rávdna.
– Varför använder vi inte våra egna mönster?

Torild tog kontakt med ett norskt företag som i dag producerar hennes sjalar.
– Förut köpte folk mer fädriga sjalar. Det var till exempel populärt med de här silkesskalarna från Asien som kom på 40-50-talen. De blommönstrena ser man nu komma tillbaka.  
Torild Labba säger att den senaste trenden är att återskapa de äldre sjalarna, det ska vara som förut. Det nya sättet att fransa med bredare fransar och mindre “ögon” –smalare fransbårder – påminner också om hur det var förut.

Risten Rávdna Hætta tycker att de nya sjalarna samtidigt passar bättre in i vårt samhälle där kvinnan inte har samma möjlighet att sitta hemma och slöjda dagarna i ända.
– Man orkar inte göra så mycket knutar, och folk vill ha det lite annorlunda.

Gunn Pulk som också bor i Kautokeino och jobbar på Maritex gávpi säger att även om det “nya” sättet att fransa är populärt så är det många som fortfarande knyter som tidigare, med fler och smalare fransar. Men det är inte lika många rader i fransbården som det varit tidigare. I dag gör man mest två-tre rader.
– Vi märker också att det är mer silver och guldfransar. Inte för alla men vi säljer mycket mer silver i dag än tidigare.
Gunn Pulk tycker också att det är mer färger. I dag har vi större möjligheter att få precis vad vi vill ha.
– Du kan få precis vilken färg som helst och det är möjligt att ändra på färgerna på tofsar, sjalar, mössband. Det är mycket friare mode i dag.

Att koltvärlden är friare nuförtiden anser också Ingá Porsanger som driver kolt- och designbutiken Inka i Kárášjohka. Hon säljer alla möjliga tillbehör till kolten men även nydesignade samiska kläder som hon själv tagit fram.
– Man skäller inte ut folk på samma sätt, det hörs inte längre. Då när jag började var det ett väldigt ifrågasättande av alla som gjorde något utanför mallen. I dag har folk vant sig vid det nya.

Ingá Porsanger kommer till exempel ihåg när den svarta koltarna började komma och folk fick höra att det inte var samiskt att använda den färgen på det sättet. I dag säger hon att “matching” är den största trenden.
Matchmodet, att kolten, banden, sjalarna, skobanden, allt ska passa ihop har inte spridit sig lika fort på svenska sidan Sápmi som i Norge och i Finland. En annan skillnad om man ser till koltsjalar är att man i Sverige oftare knyter dem själva, menar Torild Labba.

– I Norge är det mer så att proffs knyter och de tittar alltid efter vad som är nytt och på gång. I Sverige gör man det hemma och gör mer som man själv vill ha det.
Torild Labba tror att sjaltrenderna började med att silkesjalen var ett skydd, sval på sommaren och varm på vintern.
– Det var nog en halsduk helt enkelt. Det är länge sen silket kom till Sápmi och vi insåg att det var en bra grej. Sen blev det festsjalar.

Även Risten Rávdná Hætta säger att det inte var direkt igår sjalarna kom till Sápmi.
– Vuoi, vuoi det är då så gammalt. Och färgerna har då redan för länge sedan varit massa olika.
Risten Rávdna menar att det bara är fantasin som stoppat samerna. Vi har använt oss av allt som varit praltiskt och vackert, och anpassat det till vårt levnadssätt.

Hon har själv blivit utskälld många gånger, men de brukar inte skälla så länge innan de själva sitter där i kyrkan med moderna bälten och skoband, säger hon och skrattar.
Hon poängterar att om man ska prata om trender i Sápmi måste man ha i bakhuvudet att världen förändras i Sápmi såsom överallt annars, även om samerna verkar mer upptagena av traditioner än medelsvensson.

– Det hade varit konstigt om kolten inte hade förändrats. Om man ser på våra skoband till exempel, vilka är det som sitter och väver dem i dag? Inte en kråka ens. Vi kan inte tvinga kvinnor att sitta hemma och väva, världen har förändrats och det är då bara roligt att den har det. Om inte kolten också får förändras med den, så kommer den att försvinna.

Elin-Anna Labba